Jag har aldrig påstått att mitt lokalsinne är bra. Jag inte på något sätt antytt att jag skulle vara duktig på att hitta till bestämda mål. Trots det får jag för mig att jag en morgon i Borås kan gå på känslan och glida fram till rätt lokal.
Klockan ställs tidigare än på länge och jag går upp efter endast en enda snooznig. Jag kommer i tid till bussen, känner en viss harmoni infinna sig i kroppen och kan ta åt mig fågelsången som hördes under promenadsträckan till linjetrafiken.
Jag anländer till vad som, av mamma, kallas för mitt andra hem och går mot vad jag tror är rätt väderstreck för mitt mål. Det var totalt fel. Boråshallen och Borås Arena är inte samma sak. Netonnet och Onoff är inte heller samma sak. Min känsla för geografiska saker och ting är obefintlig och jag ska i fortsättningen uppsöka eniro.se om det så gäller min närmaste grannes adress.
Vid 07.30 befann jag mig i landets regnigaste stad och tyckte mig ha all världens tid. 08.30 startade dagens största projekt och 08.00 skulle man vara där för förberedelser. 07.57 frågar jag person nummer tre om vägen och får det konstaterat att jag befann mig i fel sida av staden. Det var tidernas mest solidariska människa och han följer mig från fel del till rätt del - själv vann han steg på sin stegräknare. Halva Borås på 25 minuter och jag funderar på om det platsar på mitt CV.
Om någon läsare mot all förmodan skulle befinna sig under intrycket av att jag är graciös, kan jag i följande stycke motbevisa det med obeskrivligt bra argument.
Borås på 25 minuter i vårvärme i vinterjacka med tung väska är inte graciöst. Det är varmt och svettigt. Svettigt. Väldigt svettigt. När jag och min älskvärde kompanjon når Vägverket upptäcker jag en svettfläck på min tröja. Jag fick svettlökar i armhålorna att framstå som stiligt. Jag hade en svettfläck mellan brösten på en vit tröja vilket också är anledningen till min senare idag knäppta kofta. Fläcken torkade visserligen, men syntes likväl.
Då ska jag ta kort. In i en fotoautomat och ta kort. Jag hade dessutom på morgonen haft en bra hårdag. Det hade jag inte nu. Jag ser svettig, skräckslagen och uppstoppad ut på min bild som senare ska kläda mitt körkort. Om jag kör laglydigt i framtiden, gör jag det för att slippa visa den bilden och inte av någon annan anledning.
Men namnteckningen blev bra, tyckte jag. Människan i informationen undrade om jag inte ville skriva om den.
Igår ägnade jag runt 10 timmar åt att läsa teori för körkortet och dagens kunskapsprov. Jag är aldrig nervös. Igår hade jag magsår och satte på egen vilja på Lugna Blå Timmar för att slappna av. Jag är sansad. Jag har en granne som fällt kommentaren om att jag verkar vara en lugn person. Jag är en lugn person. Igår var jag inte lugn. Igår hade jag magsår. Jag får inte magsår.
Idag kom jag inte till provet en halvtimme före utsatt tid. Jag kom fem minuter före utsatt tid och tyckte det var bra gjort.
Eventuella hastighetsbegränsningar för fotgängare följde inte jag och min sant solidariske Boråskompanjon idag och jag har ingen aning om vad påföljden för en fotgängare som bryter mot trafiklagar är. Dock kunde jag tillräckligt mycket för att bli godkänd som teoretisk bilförare. Ett obefintligt steg för mänskligheten, ett stort steg för mig.
Efter avklarat prov gick jag och pratade med mig själv - kombinerat med sjöng för mig själv. Främst sjöng Jump in my car men av någon anledning var jag också ovanligt pratsam.
Om ni ursäktar ska jag nu gå och elda böcker.
1 kommentar:
Först och främst GRATTIS! Jag visste inte att det var idag, eller ens snart. För det andra: Det var en kille i stan för några år sedan som cyklade över hastighetsbegränsningen, han fick böter. Det är skillat.
Skicka en kommentar